— HEL† SVAR†

Slutet gott. Allting gott.

 

 

 

 

 

 

 

En känd amerikansk regissör lär ha sagt:

”Jag vill dö i en ung kvinnas famn, skjuten i ryggen av hennes man.”

Att inte se dödsögonblicket komma krypande bör vara eftersträvansvärt. Att dessutom må toppen när döden helt oväntat knackar en i ryggen tar så klart även udden av all eventuell ångest. Ett stort leende på läpparna. Pang. Så är det helt svart.

Det som ställer till det och gör det en smula mer komplicerat är tiden. För vi gillar ju livet. Det är ju därför vi gnäller. Situationen ovan kan ju inträffa lite när som helst i livet och ha precis samma effekt. Är det exempelvis eftersträvansvärt att dö tio eller varför inte trettio år i förtid för att slippa ångesten som föregår döden? Oklart. Antagligen inte. Hur djup och fruktansvärd ångest än kan vara, kan den knappast jämföras med den potentiella lycka som tio år bär. Man hinner mycket på tio år. Ännu mer under ett helt liv.

Billy Wilder, regissören bakom legendariska filmer som Sunset Boulevard och Some like it hot, liksom personen som uttalade de bevingade orden ovan, dog inte den död han eftersträvade. Tvärtom. En lunginflammation satte stopp för hans livsbana efter en lång tid hårt präglad av sjukdom, däribland cancer. Vid dödsögonblicket var han dock nittiofem år gammal.

Det är väl just bara den ingrediensen som saknas i hans annars mycket välregisserade dödsscenario – den höga åldern. Således:

”Jag vill dö minst nittiofem år gammal, i en ung kvinnas famn, skjuten i ryggen av hennes man.”

Efter hans död placerade den franska dagstidningen Le Monde Billy Wilders dödsruna på förstasidan. Rubriken var en parafras av slutskämtet i Some like it hot:

 ”BILLY WILDER DIES. NOBODY’S PERFECT.”

0 comments
Submit comment